Jag måste säga förlåt igen för att jag inte bloggade i helgen, men jajajaja! Får se till att underhålla er i framtiden! Nu över till det jag ville  blogga om, att känna sig osynlig. Har ni någonsin känt att ni inte syns eller att ni är ensam i en stor folkammas, låt mig bara säga att ni inte är ensamma. Jag är en av er, men jag försöker att vara glad och lycklig. Men jag hade den känslan i dag på lektionen, även om jag njöt av den eftersom jag slapp prata och fick plugga vidare, men jag kom bara att tänka på att sådana känslor finns, Men vem är egentligen utan dem? Ingen är mitt svar till det!